Beskrivning
Murano är glasets ö: sju små öar sammanbundna av broar, nordost om Venedig, där man sedan slutet av 1200-talet arbetar med det glas som gjort lagunen känd över hela världen. Flera vaporetti går hit, från Piazzale Roma, från San Zaccaria och från Fondamente Nove.
Det liknar ett litet Venedig, med eget Canal Grande, broar och gotiska palats. Men öns hjärta är glasugnarna, som aldrig slocknat: Muranoglaset görs fortfarande här, från kristall till stora ljuskronor.
Mästaren blåser i det långa metallröret och formar det glödande glaset, hjälpt av två assistenter, servente och serventino, med spatlar och tänger. Märket «Vetro Artistico Murano» skiljer ut de föremål som verkligen gjorts på ön.
Glasmuseet, i det gotiska Palazzo Giustinian, som en gång var Torcellos biskopars residens, berättar om glaskonsten från forna sekler till 1900-talet. Bland de mest spektakulära föremålen finns en ljuskrona med sextio armar av Lorenzo Santi och Giovanni Fuga.
Inte långt därifrån ligger basilikan Santi Maria e Donato, som troligen uppstod på 600-talet och även helgades åt den helige Donatus när hans reliker kom hit 1125. I absiden finns en mosaik av en bedjande Madonna från 1100-talet; på golvet ett mosaikgolv från samma tid som det i San Marco.
Vid Rio dei Vetrai ligger San Pietro Martire, återuppbyggd 1511: den rymmer två dukar av Giovanni Bellini och stora ljuskronor av glas, som sig bör på den här ön. Missa inte heller fyren av istrisk sten, längst bort på Viale Garibaldi.
Ugnarna kom hit genom dekret. I slutet av 1200-talet beordrade Republiken att Venedigs glasbruk skulle flyttas till Murano: i en stad nästan helt av trä hade de redan orsakat för många bränder.
Men det fanns också en annan orsak. Republiken ville hålla kontroll över en konst som gjort den berömd: glasmästarna måste bo på ön och fick inte lämna den utan särskilt tillstånd. I gengäld var de de enda icke-adliga som fick gifta sig med patriciernas döttrar.
Många flydde ändå och tog hemligheterna med sig utomlands. I Frankrike lärde sig den kungliga spegelmanufakturen tekniken genom en regelrätt spionoperation, organiserad av ministern Colbert.
Murano hade länge sin egen podestà, sitt eget Stora råd och till och med ett eget mynt, osellan. Det var en självständig kommun till 1923, då det tillsammans med Burano blev en del av Venedigs kommun.
Missa inte
• Glasmuseet.
• Basilikan Santi Maria e Donato.
• San Pietro Martire.
• Glasugnarna.
Visste du att…?
• Den «piemontesiska» manganen, en av den venetianska kristallens hemligheter, kom i själva verket från en gruva i Aostadalen.
• Före Napoleon fanns det arton kyrkor och kloster på ön: i dag är tre i bruk.
Det liknar ett litet Venedig, med eget Canal Grande, broar och gotiska palats. Men öns hjärta är glasugnarna, som aldrig slocknat: Muranoglaset görs fortfarande här, från kristall till stora ljuskronor.
Mästaren blåser i det långa metallröret och formar det glödande glaset, hjälpt av två assistenter, servente och serventino, med spatlar och tänger. Märket «Vetro Artistico Murano» skiljer ut de föremål som verkligen gjorts på ön.
Glasmuseet, i det gotiska Palazzo Giustinian, som en gång var Torcellos biskopars residens, berättar om glaskonsten från forna sekler till 1900-talet. Bland de mest spektakulära föremålen finns en ljuskrona med sextio armar av Lorenzo Santi och Giovanni Fuga.
Inte långt därifrån ligger basilikan Santi Maria e Donato, som troligen uppstod på 600-talet och även helgades åt den helige Donatus när hans reliker kom hit 1125. I absiden finns en mosaik av en bedjande Madonna från 1100-talet; på golvet ett mosaikgolv från samma tid som det i San Marco.
Vid Rio dei Vetrai ligger San Pietro Martire, återuppbyggd 1511: den rymmer två dukar av Giovanni Bellini och stora ljuskronor av glas, som sig bör på den här ön. Missa inte heller fyren av istrisk sten, längst bort på Viale Garibaldi.
Ugnarna kom hit genom dekret. I slutet av 1200-talet beordrade Republiken att Venedigs glasbruk skulle flyttas till Murano: i en stad nästan helt av trä hade de redan orsakat för många bränder.
Men det fanns också en annan orsak. Republiken ville hålla kontroll över en konst som gjort den berömd: glasmästarna måste bo på ön och fick inte lämna den utan särskilt tillstånd. I gengäld var de de enda icke-adliga som fick gifta sig med patriciernas döttrar.
Många flydde ändå och tog hemligheterna med sig utomlands. I Frankrike lärde sig den kungliga spegelmanufakturen tekniken genom en regelrätt spionoperation, organiserad av ministern Colbert.
Murano hade länge sin egen podestà, sitt eget Stora råd och till och med ett eget mynt, osellan. Det var en självständig kommun till 1923, då det tillsammans med Burano blev en del av Venedigs kommun.
Missa inte
• Glasmuseet.
• Basilikan Santi Maria e Donato.
• San Pietro Martire.
• Glasugnarna.
Visste du att…?
• Den «piemontesiska» manganen, en av den venetianska kristallens hemligheter, kom i själva verket från en gruva i Aostadalen.
• Före Napoleon fanns det arton kyrkor och kloster på ön: i dag är tre i bruk.