Beskrivning
Ca' Rezzonico är ett av Venedigs mest kända palats: vid Canal Grande, i stadsdelen Dorsoduro, rymmer det sedan 1936 Museet för det venetianska 1700-talet. Målningarna och möblerna är placerade som i ett hem, och balsalen, två våningar hög, är värd ett besök i sig.
Historien börjar med ett palats som blev halvfärdigt. Det ritades av Baldassare Longhena för familjen Bon, som dock fick slut på pengar. När arkitekten dog 1682 fanns bara fasaden mot Canal Grande och en första våning täckt av bjälkar.
År 1751 köptes det av familjen Rezzonico, som kom från Comosjön. Giorgio Massari gjorde det färdigt på några år och skapade den ståtliga trappan, vattentrappan, atriet och balsalen, som tillkom genom att ett bjälklag togs bort.
Några år senare besteg en Rezzonico, Carlo, Petri stol som Clemens XIII. Familjen dog ut 1810, och palatset plundrades på sin inredning.
Inuti ska man leta efter fresker av Giambattista Tiepolo och andra dekoratörer från 1700-talet, som Crosato, Visconti, Guarana och Diziani. Målningarna av Canaletto, Guardi, Pietro Longhi och Tintoretto hänger i salarna som en del av inredningen.
Där finns också terrakottaskisser av Giovanni Maria Morlaiter, Pinacoteca Egidio Martini och Mestrovich-samlingen. På tredje våningen ligger det gamla apoteket Ai Do San Marchi.
Palatset har haft anmärkningsvärda gäster. År 1888 köptes det av Robert Barrett Browning, son till de engelska skalderna Robert och Elizabeth Barrett Browning, som restaurerade det med sin amerikanska hustrus pengar. Hans far Robert dog här året därpå, på mezzaninen, den 12 december 1889.
År 1906 sålde Robert Barrett Browning det själv, utan att bry sig om ett bud från den tyske kejsaren Vilhelm II, och 1926 bodde tonsättaren Cole Porter här i ett år. Sedan 1935 tillhör det Venedigs kommun. Fasaden, hårt kritiserad av John Ruskin, gör intryck genom sin storlek och monumentalitet.
Historien börjar med ett palats som blev halvfärdigt. Det ritades av Baldassare Longhena för familjen Bon, som dock fick slut på pengar. När arkitekten dog 1682 fanns bara fasaden mot Canal Grande och en första våning täckt av bjälkar.
År 1751 köptes det av familjen Rezzonico, som kom från Comosjön. Giorgio Massari gjorde det färdigt på några år och skapade den ståtliga trappan, vattentrappan, atriet och balsalen, som tillkom genom att ett bjälklag togs bort.
Några år senare besteg en Rezzonico, Carlo, Petri stol som Clemens XIII. Familjen dog ut 1810, och palatset plundrades på sin inredning.
Inuti ska man leta efter fresker av Giambattista Tiepolo och andra dekoratörer från 1700-talet, som Crosato, Visconti, Guarana och Diziani. Målningarna av Canaletto, Guardi, Pietro Longhi och Tintoretto hänger i salarna som en del av inredningen.
Där finns också terrakottaskisser av Giovanni Maria Morlaiter, Pinacoteca Egidio Martini och Mestrovich-samlingen. På tredje våningen ligger det gamla apoteket Ai Do San Marchi.
Palatset har haft anmärkningsvärda gäster. År 1888 köptes det av Robert Barrett Browning, son till de engelska skalderna Robert och Elizabeth Barrett Browning, som restaurerade det med sin amerikanska hustrus pengar. Hans far Robert dog här året därpå, på mezzaninen, den 12 december 1889.
År 1906 sålde Robert Barrett Browning det själv, utan att bry sig om ett bud från den tyske kejsaren Vilhelm II, och 1926 bodde tonsättaren Cole Porter här i ett år. Sedan 1935 tillhör det Venedigs kommun. Fasaden, hårt kritiserad av John Ruskin, gör intryck genom sin storlek och monumentalitet.