Beskrivning
Biblioteca Nazionale Marciana är ett av de äldsta offentliga biblioteken som ännu finns kvar. Dess vackraste byggnad, Libreria Sansoviniana, vetter mot Piazzetta San Marco, mitt emot Dogepalatset, och byggdes av Jacopo Sansovino mellan 1537 och 1588.
Fasaden med två våningar av arkader är höjdpunkten: Palladio kallade den ”kanske den rikaste och mest utsmyckade byggnaden” sedan antiken. För många är den Sansovinos mästerverk och ett av de lyckösaste exemplen på venetiansk renässansarkitektur.
Inuti har läsesalen ett tak med tjugoett målade medaljonger av mästare som Tizian, Tintoretto och Veronese, med Battista Francos groteskmåleri. Förr satt kodexarna här fastkedjade vid 38 pulpeter.
Vestibulen, tänkt som skolsal, har ett tak av Cristoforo Rosa från 1559. Trappan har fyra kupoler med stuckatur av Alessandro Vittoria och fresker av Battista Franco: Etik, Retorik, Dialektik och Poesi.
Samlingen omfattar över en miljon verk. Kärnan är kardinal Bessarions grekiska och latinska handskrifter, bland dem Fra Mauros världskarta och två berömda kodexar av Iliaden. Sedan 1904 finns kontor, läsesalar och största delen av böckerna i den närliggande Zecca.
Historien börjar 1468. Efter Konstantinopels fall skänkte kardinal Bessarion, som hade räddat många grekiska texter, dem till Venedig, ”ett annat Bysans”, på villkor att de gjordes tillgängliga för allmänheten.
Det tog Venedig nästan sjuttio år att bygga huset. Platsen som valdes var upptagen av fem värdshus och matstånd, som måste flyttas ett i taget: det sista, Leone, försvann 1556.
Den 18 december 1545 rasade det nya bibliotekets valv. Sansovino skyllde på arbetarna, som hade tagit bort stöden för tidigt, och på en galär som med ett lösskott hade fått allt att darra. Domarna trodde honom inte: han betalade skadorna ur egen ficka.
Fasaden med två våningar av arkader är höjdpunkten: Palladio kallade den ”kanske den rikaste och mest utsmyckade byggnaden” sedan antiken. För många är den Sansovinos mästerverk och ett av de lyckösaste exemplen på venetiansk renässansarkitektur.
Inuti har läsesalen ett tak med tjugoett målade medaljonger av mästare som Tizian, Tintoretto och Veronese, med Battista Francos groteskmåleri. Förr satt kodexarna här fastkedjade vid 38 pulpeter.
Vestibulen, tänkt som skolsal, har ett tak av Cristoforo Rosa från 1559. Trappan har fyra kupoler med stuckatur av Alessandro Vittoria och fresker av Battista Franco: Etik, Retorik, Dialektik och Poesi.
Samlingen omfattar över en miljon verk. Kärnan är kardinal Bessarions grekiska och latinska handskrifter, bland dem Fra Mauros världskarta och två berömda kodexar av Iliaden. Sedan 1904 finns kontor, läsesalar och största delen av böckerna i den närliggande Zecca.
Historien börjar 1468. Efter Konstantinopels fall skänkte kardinal Bessarion, som hade räddat många grekiska texter, dem till Venedig, ”ett annat Bysans”, på villkor att de gjordes tillgängliga för allmänheten.
Det tog Venedig nästan sjuttio år att bygga huset. Platsen som valdes var upptagen av fem värdshus och matstånd, som måste flyttas ett i taget: det sista, Leone, försvann 1556.
Den 18 december 1545 rasade det nya bibliotekets valv. Sansovino skyllde på arbetarna, som hade tagit bort stöden för tidigt, och på en galär som med ett lösskott hade fått allt att darra. Domarna trodde honom inte: han betalade skadorna ur egen ficka.